Jag har ju inte skrivit om lägeneheten!

Ja, alltså jag har fått ett förstahandskontrakt på en 2a i Östhammar. Jag var och hälsade på dem som ska flytta ut för att kolla lite i torsdags. Det är en ganska liten lägenhet i samma standrard som vi bor i nu, alltså en halvsunkig 70-talslya.
Den var väl okej. Som sagt inte finare än den vi har nu men inte sämre heller. Gammalt plastgolv och gamla köksluckor. Jag dog när jag kikade in i köket! Luckorna var blåa! Varken ljusblå eller mörkblå utan halvtråkig mellanblå. Anledningen till att jag dog lite är att nu bor vi i en lägenhet med senapsgula köksluckor. Och när man kikar på sina grannar ser man att alla andra har vita. Vi har garvat rätt mycket åt våra luckor och lärt oss gilla dem, men nu hade det inte varit fel med vita.

Men men vi får väl garva åt våra blå tills vi vänjer oss igen.

Det blir nog bra. Och så får vi balkong! Det är det bästa av allt, Gud vad jag har saknat balkong. Vi har bara fransk, varför har man franskbalkong överhuvudtaget? Då kan man ju lika gärna vara utan.

Häromdagen beställde jag hem en systemkamera. Jag har ingen kamera alls bara min mobil. Har länge gått och funderat och kollat runt på internet och så, men för ett tag sen köpte mina föräldrar en. En som är lätt att fatta, man får lite hjälp av displayen som förklarar alla svåra orden. (Yey!!) men ändå kan man välja att fota helt manuellt när man har lärt sig lite. Det finns alltså både hel-auto där iso och alltihop ställs in åt en eller så kan man göra själv. Och det blir så fina bilder!

Jag har lekt med kameran hela julhelgen och då kändes det bra att beställa en likadan, jag vet ju att den funkar bra. En Canon eos 1100d är det iaf som kommer till mig nån gång nästa vecka. Min julklapp till mig själv :)

Så nu kan jag börja fota och lägga upp lite bilder här. ^^

Nyårsafton igen

Jo det är ju nyårsafton fortfarande. Inte mycket har hänt sen sist. Jag var vaken till efter 2 av någon anledning, sjukt olikt mig, och sov till tio. Försökte få min pojkvän att inte gå och lägga sig igen.
Varför går man och lägger sig en gång till? Han kom tillbaka från toa med orden, "åh jag vaknade och kände mig jättepigg! Vad ovanligt!" Kröp ner under täcket och fem minuter senare snarkade han igen. Jag kommer aldrig förstå det där.

Nu är klockan lite efter 11 och jag har glott igenom alla bloggar jag har i listan. Borde göra frukost men det ser ut som skit i köket.

Ser ni? Just det här är problemet! Vi städade inte efter middan igår kväll för vi började kolla på På Spåret. Nu ser det ut som helvete och jag vill inte ens gå in i köket. Vill inte ha nån frukost för det betyder att jag först måste städa. Så jag väntar tills N har vaknat så jag iaf får lite sällskap med diskberget.

Usch vad tråkigt det är och jag blir så sur på oss för att vi gör såhär. Jag tror att problem nr 2 är att han inte alls tycker det är så hemskt. Kommer nog snart kliva upp och börja rosta mackor och inte ens bry sig. Sen kommer han diska, jodå, han skiter inte i det helt. Men han störs inte av det, medans jag får rysningar och undviker köket.

Dålig grej. Det här måste vi göra något åt! Nyårs löfte? Why not.

I alla fall om det nya året.

Väldigt snart är det nytt år igen och en hel del kommer förändras snart.

När jag tänker tillbaka på 2011 känns det som att jag inte gjort någonting. Bara jobbat och jobbat och jobbat lite till. Knappt varit ledig. Och det suger ju. Jag skulle vilja lova mig själv att inte känna likadant om ett år och det snart är början på ännu ett år.

Jag har mest gått fram och tillbaka till bussen och grottat ner mig. Knappt träffat vänner och gjort roliga saker. Jag har så många gånger tänkt att jag är tråkig. Intalat mig själv att jag är så tråkig att jag blivit just tråkig. Känns som att jag bara pratar om mitt jobb för det är där jag spenderat min tid. Och det är ju faktiskt tråkigt.

Visst har det hänt grejer under 2011. Jag har varit till Berlin och Paris och i Haparanda. Mindre än en vecka åt gången men resten av tiden har jag faktiskt bara jobbat. Nästa år vill jag göra mera vardagssaker. Roliga vardagssaker.

Om en månad ska jag flytta, till en annan stad. Till stan där jag jobbar. Känns som att jag redan där går lite åt fel håll. Men kanske inte. Jag vill att det ska ge mig mer tid och ork till vardagen. Och jag tror verkligen att det kommer bli så. Jag kommer förhoppningsvis inte vara helt slut hela tiden för jag kommer ha mer normala tider. Jag kan gå upp tidigast 6, stället för 4.30. Jag kommer hem från jobbet 2 minuter efter jag har gått ut genom sjukhusentren istället för en och en halv timme senare. Jag kommer få sova mer, åka buss mycket mindre och ha mer tid till at må bra. Äta bättre och röra på mig mer. Och såklart träffa mina vänner och ägna dem den tiden de faktiskt förtjänar av mig men som jag inte ger dem idag. Jag är positiv till 2012 och ger mig fan på att det ska bli ett roligt år!

Det ska bli spännande att flytta till den lilla sovstaden och se vad som händer där. Vilka människor jag kommer träffa och hur allt kommer bli.

För att allt ska förändras måste man lyfta på häcken.

Imorgon, eller idag men efter natten, är det nyårsafton. Jag ska åka till Stockholm och träffa mina vänner.
Nytt år om ett dygn. Jag har köpt en 1212-almanacka idag och det kändes kul. Alltid spännande att köpa ny almanacka. Man undrar vad man kommer skriva i den och vad som kommer stå i slutet av december.

Jag hatar nyårslöften! Verkligen, jag lovar mig själv grejer hela tiden och håller nästan aldrig något av det. Man vill bryta vanor, men de är ju just det, vanor, sånt som man har nött in och som sitter hårt. Ofta är det omedvetna saker, sånt som bara händer. Saker man gör när man är trött, slänger grejer på hela golvet. Glömmer maten på diskbänken. Köper en dosa snus för att man känner sig trött och är sugen på något. Pallrar sig inte ut på promenad för det är kallt ute. Orkar inte handla för man vill inte bära kassar. Sånna saker, som man blir så jävla sur över att man gör men som bara händer. För att det är dåliga jävla vanor.

Jag blir ofta imponerad av mina föräldrar. Som orkar. Som städar och plockar, lagar mat varje dag, handlar och skriver nota och fixar. Vad får de energin ifrån? De är ju lika trötta som mig när de kommer hem från jobbet.

Men när jag åker hem till dom så förstår jag att det är deras vanor. De gör alltid på precis samma sätt. Mamma tar upp mat ur frysen på kvällen eller på morgonen innan hon åker till jobbet. Kommer hem, börjar fixa med maten. Pappa kommer hem, plockar ihop sina jobbargrejer, lägger dem alltid på samma ställe. Dukar och plockar undan. Maten blir klar, vi äter. Pappa plockar undan, ställer in disken och gör matlådor. Mamma går ut och röker. Pappa sätter på kaffe och de tar det lugnt resten av kvällen. Kanske sorterar lite tvätt eller något. På lördag tar de sovmorgon till typ nio. Dricker kaffe och tar det lugnt. Sen städar de och tvättar. Plockar och donar. Sen är det lugnt igen.

Och jag fattar inte hur de fixar det! Blir livet så mycket lättare bara för att man har diskmaskin eller måste man göra saker på precis samma sätt varje dag för att det ska fungera?

Jag antar att man måste jobba ihop några riktigt bra vanor och vänja sig vid dem. Eller?

Skräckfilm - något för ungar

Har kollat påParanormal activity 2 ikväll. Vi såg ettan för några veckor sen. Vi som i vårt lilla sambokollektiv eller vad jag ska kalla det. Jag, min pojkvän och min bästa vän bor i samma 3a. Jag och Niklas är som sagt på g att flytta ut.

Men alltså Paranormal activity. Jag har nog aldrig blivit så skraj för en skräckis som när vi såg ettan. Jag får fortfarande rysningar och kan få för mig att det kommer någon till våran säng när vi sover. Hu... Nä nu vill jag inte tänka mer på det, det är ju natt! Då händer allt läskigt på filmen!

När man var typ 14 var det så jävla kul med läskig film. Man makade ihop sig ett gäng i soffan och väntade på att bli skrämd. Men nu. Jag blir ju rädd på riktigt! Har man blivit gammal eller? Just nu känner jag mig som en riktig tant på 21 år iaf.

Skump skump

Skumpar buss till jobbet och lyssnar på Brolle. Min största guiltypleasure, jag tycker ju att första skivan är skitbra. Jag kan ju inte låta bli att lyssna bara för att Brolle inte är coolast i sverige. Nejnej sån är inte jag.

Men det kanske inte är något jag facebookar om.

Nu har vi alltså bestämt oss. Vi ska flytta till Östhammar. Så fort det dyker upp en hyres2a så ska vi ha den. Men just nu finns det bara i Gimo. Vem fan vill bo i Gimo med fabriken?

 Nä. Alltså ska jag flytta närmare ska jag flytta cykelavstånds nära. Har busspendlat genom halva jävla uppland sen jag var 15 år. Släpper aldrig chansen att få slippa nu. Nu räcker det.

 Östhammar är inte så tokigt. Det är en liten stad vid kusten. En småstad med torg och litet samhälle. Det är ingen liten svårdefenierad ort med hus i klump och en massa hästar. Det gör att det känns helt okej. Att flytta till alunda "detaljerat beskriven ort med häst ovan" hade inte kännts helt bra i magen. Hem till mamma och pappa liksom. Nä det klingar inte bra när man nyss fyllt 21.

Nu håller jag alla tummar och tår jag jar och hoppas.

Saker som förändras

Fan vad bra det känns att ingen läser min blogg. Jag fattar inte varför jag har en. Jag brukar skriva, men alltid för hand. Men visst är det lättare att skriva på dator och det känns astöntingt att skriva i word... Helt meningslöst.

Jag och Niklas har en massa planer just nu och det känns skitkul. Vi planerar att flytta. Så fort vi hittar något bra. Vi har tänkt att flytta till östhammar först, i kanske ett år. Mest i väntan på att det ska bli något ledigt i Alunda och lite i väntan på att jag ska få tjänst och kunna låna pengar. Jag vill gärna köpa lägenhet faktiskt. Har inte tänkt över det förut men nu känns det inte så långt borta.

Jag känner att jag sviker mitt 15åriga jag djupt när jag bestämt mig för att jag gärna vill flytta till Alunda. Egentligen bara av praktiska skäl. Jag jobbar i Östhammar och Niklas kommer gå i skolan och jobba i Uppsala. Det är mest rättvist att bo i Alunda för det är på mitten.

Det är helt dött på hyreslägeneheter i Alunda och det är nog bara att vänta och se. Samtidigt som jag känner att jag inte orkar pendla på edt sättet som jag gör nu i ett helt år till. Östhammar skulle vara great för mig och halvbra för Nikals för han börjar faktiskt inte kl 7 på morgonen.

Jag dör lite över att jag funderar på Alunda hålornas håla som jag hatat i hela mitt liv. Men nu känns det praktiskt, lugtn och bra. Knäppt hur saker förändras.

Att försöka städa

Ni vet när det är så jävla stökigt att man inte ens vet hur eller var man ska börja och bara går omkring och glor på skiten en hel dag, eller flera. Så ser det ut i vårat sovrum. Ett jävla bombnedslag. Jämt. det är mkt lättare att hålla snygg i badrummet, köket och vardagsrummet.

För där är man ju om dagarna. Det är lätt att bara plocka lite, torka av, plocka disk och whatever. Men i sovrummet. Där sover man ju bara. typ.

Man ramlar in på kvällen och kastar av sig kläderna och slänger sig i sängen. Vaknar. Drar på sig något som man ska ha på sig och ramlar ut i resten av lägenheten. Jag är aldrig i sovrummet. kanske för att det har blivit en allmän avlastingsplats och det är inget trevligt att vara där. Skulle kanske bli ändring på den saken om det gick att umgås där inne.

Blöhö vilket sjukt tråkigt blogginlägg men jag är uttråkad och frustrerad och min kära sambo verkar inte tycka att det här är något som helst problem. Bajs.

Finfina bloggar "Att vara någons fru"

Att vara någonsfru är en av de bloggarna jag läser mest just nu. Lite för att Emma som skriver bloggen fick en liten bebis för några dagar sen och för att hon har så fina hundar och tar så fina bilder och... Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Men det allra bästa med Emmas blogg är att hon är så himla rolig. Jag garvar högt när jag läser och har skämt ut mig på bussen p.g.a detta några gånger.


Bilden är tagen från bloggen http://attvaranagonsfru.se/

Alltså Grey's Anatomy

Är ju världens bästa serie. Eller nä. Inte världens bästa men den som jag varit mest hooked på nånsin.

Jag jobbar ju inom vården, inte som kirurg eller så men med lite äckelpäckel. Grejen är att jag är sjukt intresserad av allt med sjukvård men världens tönt när jag ser sjukhusserier på TV eller hör folk prata om sjukhusäckelpäckel. Jag mår illa och känner mig svimfärdig bara någon börjar en historia med blod och åka till akuten och vad det nu är.

Det sjuka är att när jag jobbar. Lägger om operationsår/trycksår, tar hand om folk som kommer från amputationsoperation eller mår allmänt dåligt och behöver mycket omvårdnad. Då mår jag inte alls dåligt. Då är det spännande, roligt (självklart tragiskt ibland) men jag mår inte psykiskt dåligt och har typ aldrig mått dåligt/blivit spyfärdig på jobbet. Det har hänt 2 gånger men både gångerna har varit 07.15 typ och utan frukost i magen så där har vi nog förklaringen. Annars är jag fokuserad och spännd men inte rädd och äcklad. Jag har så jäkla kul på jobbet och bland det "roligaste" jag vet är att lägga om äckliga sår, tvätta rent och lägga på nytt fint bandage. Förstår att det låter insane men det finns säkert ett gäng undersköterskor och sjuksköterskor därute som håller med mig.

Jag antar att det som gör mig rädd i de här akutsjukserierna, som SOSvästkust tex, är att de handlar mycket om att skrämmas. Det är spänningsmusik när ambulansen åker och berättarröstan förklarar att nu är det prioettlarm och när ambulansen kommer fram ska vi få se något jävligt obehagligt. Och jag blir lite skakis och illamående och vill byta kanal.
Samma sak sker när folk i ens omgivning som ska berätta om när de var med om den där hemska olyckan och fick åka in. Det ska alltid berättas för att skrämmas lite. Eller hur? Visst är det så.
Jag märker att det är den där tonen man använder som skrämmer mig. Att nu, nu jäklar ska jag berätta något riktigt jävla obehagligt. Det får mig att skaka i benen. Som den läskiga musiken som får en att vilja blunda när man ser på skräckfilm.

Grey's Anatomy var det ja. Skillnaden mellan Grey's och alla andra sjukhusserier jag har sett är att det handlar inte om att skrämmas. Det handlar om folk som älskar att arbeta som kirurger och annan sjukhus personal och de gör det för att de får hjälpa människor. Det handlar om att det är spännande och givande och tragiskt och skrämmande. Men det är inte det dominerande. Grey's Anatomy är bäst. Så är det bara. tjohej.

Höstfärger

Just nu är det den finaste tiden på året. Löven har ändrat färg ordentligt. Men löven hänger kvar. Gräset är fortfarande grönt och man vill bara ut i skogen. Naturen går inför sista rycket men är ändå så levande.

Man blir så pigg och glad på hösten.
Frost behöver det inte bli på minst en månad.

Är på jobbet. Sitter just nu o slöar i soffan i personalrummet. Funderar på hur jag alltid har så lite tid med allt. Det enda jag tar mig tid till är att jobba. Kan tyckas idiotiskt. Jag tycker det själv ganska ofta. Men vad gör man när man är timmis liksom. Finns det jobb är det bara att tacka o ta emot. Kanske inte blir något alls nästa månad. Suck. Man kan ju få magsår för mindre.

Gnällgnällgnäll. Men fyfan.

Om det ändå var pms

Jag är på ett tråkigt, bittert humör. Är allmänt irriterad på ALLA och spelar upp små sekvenser i huvet där jag har anledning att vara förbannad och slåss.
Helt vrickat, jag vet. Men det är bara mina tankar o inget som händer i verkligheten. IRL är jag tyst o tråkig. Vill inte prata, gå på fest, skratta eller pussas.
Är på så jävla dåligt humör idag.
Behöver lite förströelse så jag kan göra något annat än att tycka synd om mig själv.
Åker hem till familjen en sväng.

Hajpad

Ikväll är jag bara för fucking trött. Sömnbrist så det skriker om det och det fuckar alltid upp mitt huvud. Jag har jobbat. Det har gått bra, jag var glad, gillar mitt jobb.
Åkte från jobbet i ett helt tvistat övertröttsläge. Kom hem helt stirrig. Tänkte på alla hemska saker som skulle kunna hända med alla. Gjorde extremt latmat. La mig o kollade på six feet under. Blev ännu mer deppad. Tänkte på om något skulle hända mina. mina vänner, min familj, mina bröder. Nu behöver jag kaffe. Ouhh pepp.
Behöver nog mest sömn. Imårn är allt som vanligt igen.

Fajtas i tvättstugan

Är helt svettig efter att ha suttit på en stol och hökat i tvättstugan i en timme! Har förhandlat mig hit och dit i fråga om tvättmaskiner och det har nog aldrig varit så mycket folk där nere nån gång. Alla verkade lika förvånade över kaoset och folksamlingen och lika desperata för att få tvätta inför helgen.

Jag bor i ett studentområde i uppsala occh vi har en tvättstuga med 8 tvättmaskiner. Man kan boka 2 av dem, resten är det bara att slåss om. Så ska man ha chans till rena kläder är det bara att ta med sig tvättberget och sätta sig på en stol så länge man orkar. Sikta in sig på en tvättmaskin och vara snabb som faen för att få den. Ett annat alternativ är att tvätta på nätterna om man känner för det. Har provat, men det är alltid lika segt att behöva gå ner och torktumla det där sista 01.30. Idag SKA jag få allt tvättat. Jag gav upp en stund men nu ska jag ner och bråka mig till nån maskin till.

Hej å hå!

Finfina bloggar

Jag har precis hittat en massa nya bloggar som jag blivit helt fast i. Det hela började med att jag hittade http://www.karinskonstgrepp.se/

KonstgreppsKarin har en så fin blogg med en massa roligt pyssel och sjukt spännande stil. Jag älskar alla bilderna och kollade igenom nästan alla blogginlägg från 2011 på en kväll. Och så är hon ju så himla snygg också!

                                                                                                Bilden: http://www.karinskonstgrepp.se/

Hon är inspirerande och är för mig banbrytande i stil och kreativitet. Hon skriver om att hon behöver alla färger, något som syns ofta på bloggen och gör den just så färgglad och rolig att läsa. Månadens fisk är en annan höjdpunkt som jag garvar högt åt.

Begravningar i hemmet

För flera år sen kollade jag på sex feet under när det gick på svt på kvällarna. Minns att jag tyckte det var bra. Så jag håller på att kolla på pilot-avsnittet just nu faktiskt. Fick lov att pausa för megavideo tyckte det. Suck man blir alltid lika sur. Men men det är bara 30 minuter.

Jag tycker det verkar lovande än så länge. Och det finns ju fem säsonger att ta sig igenom. Det är alltid kul när det finns mycket att titta på. Som en bra film som aldrig tar slut. Älskar tv-serier! Bättre slapparnöje finns inte.

Jag streamar en massa, har faktiskt aldrig laddat ner någonting i film och musikväg. Eller jo! Jag har laddat ner ett album en gång bara för att kolla hur man gjorde. Men jag är faktiskt inte sugen. Jag är inte emot fildelning. Inte alls. Men jag gillar grejen med streaming. Det tar ingen plats på min dator och är inte speciellt krångligt när man hittar en bra hemsida. Det känns lite solidariskt sådär också. Jag är delaktig att att bryta mot upphovsrättslagen men jag "tar" ingenting. Jag bara tittar på. Inte så mycket bättre det kanske.

Internet är det största mediat vi har och världen får helt enkelt ta och anpassa sig efter det. Den informationen som passerar på internet ska vara till för alla. Och det är bara att se fördelarna i det. Att jag kan se på en serie som gick på svt för en massa år sedan nu och gladjas åt den för att det går, känns så himla bra. Jag hade antagligen aldrig köpt den. Det hade bara flytit iväg och antagligen inte visats på tv på ett bra tag, om ens någonsin i sverige. Kultur ska vara för alla. Precis som jag kan låna böcker på biblioteket kan jag låna sex feet under en stund.

Ny blogg, igen...

Jaha. Så har jag startat en ny blogg, tredje i ordningen.
Men det är alltid kul med en nystart. Har en tanke om att köpa mig en kamera och då skulle jag vilja ha en blogg att fylla bilder med. Har aldrig haft någon bildblogg utan bara dagboksantecknat. Vilket kan kännas lite för utelämnande och så vågar man inte lägga upp bilder utifall att nån hittar till mitt lilla hörn av internet och känner igen mig. För oddsen är ju såå stora. Not. Men man blir lite nojjig och låter bli.

Har bloggat både på devote och blogg.se och vart så himla less på själva hemsidorna. Devote bara laggade hela tiden och det tog hundra år att göra något och blogg.se är också lite för stort. Lägger ofta ner. Man ledsnar liksom. Så nu tänkte jag prova blogspot. Känns enkelt och bra so far. Nu får vi se vart det här leder...